Prag
Då var vi inne i april. Äntligen vår! Fast det känns inte riktigt så för det är ännu massor med snö kvar och senast igår skrapade jag frost från bilrutan.
Ett säkert och galet roligt vårtecken är att pistolskyttet satt igång utomhus så jag har denna vecka varit på banan 3 gånger. 6 timmar i måndags.
Tyvärr blev inte resultatet något bättre för det.
Igår var det tävling och jag kom sist med stor marginal! Var inte ens i närheten av den som kom näst sist.
Jag är inte bara dålig. Jag är absolut usel! Det har inte hänt ett dugg sen jag startade att skjuta mot nu 1.5 år senare.
Guldserierna som jag måste skjuta för att få min licens känns ohyggligt långt borta.
Hade jag inte varit så makalöst nästan korkat envis så hade jag givit upp för länge sen!
Att ge upp är inte riktigt min grej när det gäller någon av mina mål, där då denna licens är ett av målen.
Men mina mål är extremt långt borta och jag kämpar inte bara i motvind, utan det är som att bestiga Mount Everest i snöstorm…barfota!
I stort sett alla säger åt mig att släppa taget och gå vidare och hitta annat.
Men nä, inte riktigt än. Trots att det både är mycket känslomässigt smärtsamt och jobbigt.
Men visst händer det roliga saker också! Jag ska i början på Maj åka till Prag med en fotograf som ska fota Tjeckiska nakenmodeller (japp ren och skär porr).
Om han vill ha någon bild på denna gamla tant det vette sjutton. Men vi får se. I såfall kommer de upp här på hemsidan (ja inte porr då alltså!).
Jag har aldrig varit i Prag så det ser jag mycket fram emot. Jag gillar ju mycket att fota gamla byggnader samt gå och titta inne i kyrkor och jag har en känsla av att i Prag kan jag få mitt lystmäte med detta.
Så risken är stor att det kommer fler bilder på kyrkor än på mig naken efter den resan! Sånt är livet. Intressena förändras.
Min nya lilla pärla. Jag pratar om min nya bil går som en klocka och jag älskar den! Att den är svart var dock inte så bra. Jag gör inget annat än tvättar den. Men den är snygg då den är nytvättad!
Från det ena till det andra.
Jag funderar mycket på hur jag ska kunna förändra mitt beteende så jag blir sedd och önskad av de jag älskar mest. Men det kanske är alldeles för mycket att begära. För det allra mesta känns de som för just dessa människor gör det ingenting om jag ens skulle bara försvinna.
Detta säger jag inte i någon emo ton för att fiska medlidande utan snarare ett enkelt torrt konstaterande.
Påsken fick jag fira helt ensam, då ingen av de jag älskar ville fira den med mig.
Det kändes rätt pissigt att äta påsklunch Påskdagen ensam i Kista centrum.
Vill jag för mycket vilket gör att jag stöter bort de jag älskar?
Jag har oerhört lätt att bli allmänt omtyckt och uppskattad på tex arbetsplatser, blev senast för en liten stund sen serverad det godis jag gillade ur det stora påskägget som står på jobbet. En av skötarna jag jobbar med hade stått och sorterat ut de bitar jag gillar och lagt dom på en servett och kom med till mig (då blir jag riktigt rörd!)
Men när det kommer till att folk verkligen vill lära känna mig och önska mig, nä då är jag nog för knepig.
Nu väntar jag mest på att få gamla bilen såld. Den ligger ute på Blocket. Men de som budar kommer bara med skambud eller beter sig underligt.
Jag är enormt tacksam över det ombud jag har som säljer den åt mig. Jag vet inte hur jag ska gottgöra henne efter allt slit med det.
Jag ska försöka börja arbeta i WordPress så att jag kan få en mycket bättre hemsida med riktigt blogg där man också kan kommentera.
Men sista tiden har jag ägnat åt att skapa officiella affischen till Skoklosterspelen i sommar! (Kommer på bild då den helt har godkänts av bossen, vilket jag nu bara väntar på)
Njut nu riktigt skönt av våren!
