Guldkant

Det ska visst vara nyttigt sägs det.

Förra veckan var jag enormt nyttig i såfall för jag har verkligen lyft skrot i dess rätta bemärkelse. Jag har hjälpt till att flytta en smedja. En hederlig gammaldags smedja. Allt var järnskrot, damm, damm, träslipdamm, järnslipdamm, damm, rost etc.

Men det är så skoj att få jobba med föreningen och gården för jag som är uppvuxen i lägenhet och med en mor som lagade pannkakor på pulver (ja ni läste rätt) har aldrig fått göra sånt här.

Jag kände mig galet stolt över mig själv (ingen annan sa något såklart, för alla de andra är detta självklara saker) då jag lyckades både koppla på och koppla av ett hästsläp och dessutom köra och backa det (ingen häst, utan enbart pryttlar i det). Dessutom denna vecka har jag fått lära mig att ladda och skjuta svartkruts revolvrar. Det var galet skoj! Även om jag blir nervös när jag tänker på att jag måste kunna detta perfekt inför Riddarspelen i Skokloster slott, där jag ska stå och låta folk skjuta svartkrut om det blir så.

Att våga ge sig på saker man tidigare inte har gjort får en verkligen att växa som människa.

Idag har jag softat på mitt favvoställe med hunden och min solstol i gassande sol (se bild). Jag fick även trevligt sällskap där på sluttampen. Men ett möte som också gav upphov till många tankar. Tankar som resulterat i ett fattat beslut.
Det är slut på att spela blond, vimsig och lättfotad nu. Det har nog lönat sig som yngre och jag har nått många mål med det beteendet. Men nu får jag ta och ändra på det hela för att nå mina vidare mål tror jag.
Visst, en viss vimsighet har jag nog alltid haft, men jag behöver inte förstärka den och blond, det är jag tamefan inte på någon fläck mer än håret (dock inte nu för nu är det bitchrött!) Lättfotad, bara glöm tanken ens!
Frågan är om folk kan se mig på ett annat sätt om de redan fått denna uppfattning om mig.  DET kvarstår att se.

Mitt sommarparadis!

Nu höll jag nästan på att glömma! Jag var på Bon Jovi för en vecka sen med min lilla dotter. Nu är inte hon så liten längre hon fyller 18 i höst. Första gången jag såg Bon Jovi var 1989. Då var jag 20 år, hyrde ett litet rum på söder i Sthlm och trivdes inte alls med det utan flyttade hem efter 3 månader. Sen har jag sett alla deras Sverigekonserter. Jösses var tar tiden vägen. Jon Bon Jovi blir dessutom bara snyggare och snyggare för varje konsert. Fast tittar jag på bilder på mig från den tiden så följer jag den trenden också. Gode tid vad gräslig jag såg ut! Här vore det läge att visa en bild. Men jag skonar er.
Jag kan inte fatta att jag har döttrar som är lika gamla som jag var då jag började springa på konserter. Jag känner mig ju inte alls gammal!

Bon Jovi Stadion 2013 (videoklipp!)