Guldkant

Det är bara torsdag ännu och ändå har jag haft bästa veckan på jag vet inte när. Jag går ännu på små moln!

Först få vara med min älskade vän i två dagar bara det gör mig så oerhört tacksam och lycklig så det går inte att vare sig uttrycka det i skrift eller ord hur det får mig att må.  Visst skulle jag helt klart önska saker var på ett annat sätt.  Men jag tror att gräver man ner sig alltför mycket i såna negativa tankar missar man så lätt att njuta av det man faktiskt har.
Att få finnas som vän för den man älskar är så oerhört värdefullt och i vissa fall kanske mer värdefullt än allt annat.

Not sometimes…ALWAYS!

Sen har jag  fixat och donat med pyssel, snickeri, måleri etc och det får mig också på gott humör.  Det blev en hel del gjort om jag får berömma mig själv. Även om jag fick grymt ont i handleden dagen efter av allt måleri. Mina små textmallar jag suttit på jobbet och skurit ur med skalpell funkade riktigt bra dessutom (ger mig ytterligare en klapp på axeln)

När jag extremt slutkörd efter detta (sol och fysiskt arbete är en chock för min vampyrkropp som aldrig rör sig) gick och la mig för att vila en liten stund innan jobbet då skulle en kollega komma och befria mig från min stora tresittssoffa. Men då  sov jag så tungt så jag märkte varken när han kom, släpade ut soffan, hunden skällde som en galning etc. Underbart skönt att bli av med åbäket! Tack snälla!

Nu till den sista och största helt fantastiska saken (därav ville jag bli av med soffan). Jag har fått lilla huset jag pratat om tidigare!!! Väsbyhem godkände bytet! Att få hyra ett hus blir det allra bästa för mig som är ensamstående. Både rent praktiskt och dessutom ekonomiskt. Går varmvattenberedaren sönder är det bara att ringa hyresvärden och vintertid kommer andra att ploga upp vägen åt mig. Jag har ändå full frihet i att planera trädgården som jag vill och jag får tapetsera och dona inomhus. Jag är så lycklig. Hoppas detta på sikt kan leda till många bra saker.  Jag har återigen fått beviset att bara man inte ger upp så når man sina mål. Ge aldrig upp!!!

Det känns som jag nu bara har ett stort mål kvar i livet och ett litet mindre och nu kan ägna mig åt det i lugn och ro och det får ta den tid det tar. Jag har som sagt ingen brådska, jag tar en dag, en månad, ett år i taget och jag ber till de högre makterna att det på sikt bli i ett lugnt tempo där alla kan må bra. Senaste årets svängningar känslomässigt från hopp till galen förtvivlan har varit enormt påfrestande psykiskt och jag är trött, väldigt trött. Men som sagt att bara släppa allt och dra, även om alla runtomkring mig säger att det är det jag ska göra, är inte riktigt min grej alls. Det får nästan motsatt effekt och jag tänker att jag ska faanimig visa dom! Jag är verkligen envis Oxe med både finnblod och tjurigt jämtblod i mig.

Nu ska jag då flytta denna sommar till råga på allt och att flytta är skitjobbigt, dessutom vet man aldrig om det finns några stackare som ens vill hjälpa en att flytta (avskyr att be om hjälp).
Men när det väl är gjort, tjohoooooo! Då ska jag bara sitta på min altan, jag har stadiga planer på att köpa gungstol och banjo faktiskt, vilket jag tror att jag tidigare har nämnt. banjon får nog bytas ut mot flöjt har jag en känsla av då det är helt klart mer det instrument jag föredrar i dess olika former. Jag köpte mig en altblockflöjt för inte så länge sen. Väldigt synd att min tvärflöjt blev stulen för oherrrans massa år sen.
Såhär ser lilla huset ut (bilden tagen tidigt i våras. Så det är grönare och blommigare nu). Jag har redan helt planerat alla blommor och häck jag ska plantera, ja om pengarna räcker. Men jag får väl ta det lite då och då. Rabarber, ölandstok (gul) och vinbärsbuskar går bra att ge som inflyttningspresenter om jag allra ödmjukast får någon som vill titta in på besök.

På fredag är det då midsommarafton. Då kommer min älskade tvillingsyster upp. Det finns nog ingen som kan göra mig på så gott humör som hon kan. Hurtfriskare tös finns inte. Det måste vara den småländska luften som ger henne all energi för det kan väl inte vara att hon snodde all energi och bor på ett gym. Medan jag knappt orkar gå till bilen. Jag vet ju så väl att jag borde komma igång mer med träning. Vem vet, jag kanske kan börja röra mer på mig nu när jag får skogen som närmsta granne. Min dröm är ju att se ut som Linda Hamilton i Terminator 2. Men utan att tokträna så har jag svårt att tro att min kropp bara frivilligt förändras så den ser ut så.

Samtidigt så hör det på sätt och vis lite ihop med det mål jag har så egentligen eftersom målet kommer att dröja att nå, kan jag lika bra liksom sätta igång att försöka få till kroppen så där. Jag har inte råd att gå på gym, men har tack och lov kunskapen kring övningar man kan göra med hantlar och lite annat man kan fixa till hemma.

Slänger in en mer än 10 år gammal bild av mig och min älskade tvillingsyrra, därav har vi likadana gaddningar i svanken. För övrigt är det vår storebror som både har designat och gaddat dit dom. Vi låg på rygg på mitt köksbord med trädgårdsdynor under oss och han tatuerade.
Bilden tagen med självutlösaren. Älskade systra mi vad mycket galet vi har gjort ihop! Jag älskar dig!